Bonde söker fru - kärlek åt alla

I förra veckans avsnitt av Bonde söker fru-Kärlek åt alla på TV4 play kunde du se hur jag lämnade gården och sa hej då till mina brevskrivare. På Sjuan tog jag Tore på en rid dejt, det blev grillfest och enligt vissa, skandal.
Mer om detta och vad som händer lite bakom kulisserna kan du läsa mer om i kommande bloggar. Idag ska det handla om min fösta TV inspelning av Bonde söker fru. Programmet som skulle presentera och marknadsföra mig, min dejting annons.
 
Kameran rullar
Jag hade just släpp ut hästarna när jag såg den vita bilen komma körande ner i allen. När den vita bilen kommer, ja då vet alla vi som har kollat på Bonde söker fru vem som kommer. Ja just det, då kommer Linda Lindorff. Det skulle bli mitt allra första möte med Linda. Och nu skulle vi börja filma. Många tror nog att man har träffats innan. Suttit och snackat, gått igenom vad vi ska spela in, vad vi ska prata om och vad som ska hända. Men så är det inte alls. När Linda klev ur sin vita bil och sa -” Hej Marie”, då var det verkligen vårt första möte. Möten med Linda ska alltid vara autentiska. Och hon var precis så trevlig, positiv och lättpratad som jag hade sett henne vara på TV. Mina första ord i rutan var med Linda, där vid bilen. Vi var igång. Gud så kul.
Inspelningen av ”Bonde” gick inte till riktigt som jag hade trott.  Jag fick inte veta något i förväg tex vad ska vi prata om eller vad ska hända utan allt som vi ser i rutan är ”på riktigt”,  det är det som spontant händer och sägs. Producenten talar om var vi ska vara och vad vi ska göra. Några manus finns inte, så när kameran rullar och micken är på är det Linda som styr samtalet. Då är det bara att prata på. Det är aldrig några omtagningar ut kameran rullar hela tiden. Jag trodde det skulle vara mycket mer regisserat. Det var det inte alls, i alla fall inte för oss deltagare.
 
Sätt på dig lite bonniga kläder
Denna februari dag bjöd på stålande sol och värme som i april, producenten, assistenter och filmteamet kom tidigt på morgon. Jag hade dukat upp frukost och vi fick lite tid att lära känna varandra. Linda skulle komma senare på förmiddagen vid 10-tiden. Eftersom jag inte fick träffa henne innan vårt första möte vid bilen fick hon hålla till i Munkhuset när hon kom till gården.

Jag hade mycket bekymmer och tankar kring vad jag skulle ha på mig. Jag ville ju visa mig i rutan från min bästa sida för nu skulle kanske över en miljon svenskar få träffa mig och titta in i mitt hem. Och förhoppningsvis satt där några snygga män i sina TV soffor och gillade vad de såg.
Skulle jag ha stallkläder, ridkläder, vanliga kläder? var skulle vi spela in, ute inne osv?  Jag fick svaret att jag skulle ha ”bonniga kläder” typ rutig skjorta. Men det har jag inga sa jag. Ja ha, vad ska jag ha då? Det fick bli ridkläder. Jag älskar att gå omkring i ridbyxor dom är så sköna, tajta och stretchiga. Jag gillar att matcha hästens schabrak med mina ridbyxor så jag har dom i massa olika färger. I dag fick ett bli ett par blåa och en rosa polotröja, jag älskar rosa. Helst hade jag velat presentera mig i kjol, snygg topp och högklackade stövlar, det är mer jag som person. Men nu är ju detta Bonde söker fru och jag är en hästbonde och jag ska så klart presentera mig så.

Inspelningen hade börjat bra
Det var så superkul jag fick verkligen mycket energi och jag trivdes framför kameran. Jag var inte alls nervös och kunde vara mig själv hela tiden. Filmteamet var här i två dagar, det var intervjuer i olika miljöer runt om på gården. Med Linda var det lite snack både ute och inne. Jag tänkte flera gånger, hoppas nu bara att det inte kommer folk som är ute och promenerar med sina hudar.  Vilket det ofta gör. Då är det väl snart ute på bygden att det spelas in något på Munkeberg…..jag ville inte dra till mig uppmärksamhet. Jag tror vi hade tur, jag såg inte till en enda hundflanörer, skönt. Ville ligga lågt.

Vilka egenskaper söker du hos en man?
Nu gällde det att med några få meningar säga exakt rätt saker. Inte helt lätt. Det var viktigt att jag kortfattat kunde formulera vad jag söker för man, vem jag ville skulle skriva brev till mig, vem jag ville träffa och dejta. Frågorna kom om och om igen, beskriv din dröm man, hur ser din dröm man ut, hur ska din dröm man vara?  Jag svarade ungefär samma sak varje gång. Han ska vara jättesocial, glad och positiv, humor med glimten i ögat. Han får gärna ta plats och ha pondus. Mycket driv och mod. Man han ska också vara pålitlig, snäll, lugn och trygg. Jag tror att jag till och med beskrev min dröm man som en av mina hästar.   -” han ska vara som Tabazz. Alltid vilja framåt, orädd och modig men ändå känslig. Positiv och glad, självständig och väldigt trygg i sig själv”  Ja, så ska han nog vara, finns han?
Vad jag inte vågade säga var att han inte bör vara äldre än mig, gärna yngre. Det vågade jag inte säga i TV, men det ångra jag idag. Många av mina vänner är yngre och jag kan ju inte dejta någon i mina föräldrars ålder som i och för sig är väldigt unga, just över 70 år. 
 
Min presentation i TV4 är jag nöjd med men det som visats på sociala medier är faktiskt det enda som jag inte är nöjd med av allt som har visats. Min ”presentations trailer”, som egentligen var det viktigaste av allt, var bitvis riktigt jäkla dålig. Jag tänker då främst på när jag sitter på min gamla traktor med Wera i knät och säger något om att jag vill ha mycket brev….ja en stor brevhög vill jag ha. Jag gillar inte att det blev så mycket fokous på breven. Ja sa så mycket annat som var viktigare.
Men hur det skulle klippas visste jag ju inte då, under inspelningen här i februari. Då bara babblade jag på.
 
Hästen slet sig
Produktions teamet ville gärna filma när jag jobbade på gården, körde traktorn, fixade i stallet gjorde i ordning hästarna och red. Min syrra, Jeanette var här så hon kunde hjälpa mig lite med hästarna. Hästinslaget, det höll på att sluta riktigt illa innan det ens han börja. Vi skulle ta in några av hästarna från hagen till stallet och min syrra skulle ta den som jag trodde var mest stabil, Montez 12 år. Hon känner inte mina hästar så det kändes bra. Det var mycket folk överallt och jag tänkte att någon av hästarna kanske skulle reagera på killen som sprang runt med kameran på axeln. Men det gick bra med kamerakillen så då var det nog lugnt. Jag kommer gående med min 5-åriga Tabazz M typ 1,78 hög och ska stanna för att prata med Linda. Kameran skulle strax börja rulla och syrran skulle bara gå förbi oss med Montez för att ställa sig en bit bort. Då händer det. Montez får syn på ljudmannen som kommer runt hörnan. I ett stativ högt upp i luften sitter en grävlingsliknande gestalt (mikrofonen), han får fullkomligen spel och hoppar upp i luften med svansen i vädret trumpetandes. Han jazzar runt och min syrra tappar honom. Linda som är skit rädd för hästar, blir vit i ansiktet. Här måste jag agera snabbt.  Jag går lugnt bort mot Montez med min 1,78 häst dansande vid min sida, ber alla bara stå STILLA och håll er LUGNA. Det blir lite dramatik. Som tur var tydde sig Montez till mig och Tabazz , han stod stilla och vi kunde få tag i honom igen. Vi får snacka utan hästarna säger Linda, inga mer hästinslag, ni får filma med hästarna när jag har åkt. Så fick det bli. Vi gick in i huset och filmade vidare där i ställt. Det kunde faktiskt slutat illa och skrämda hästar kan nog göra de flest lite rädda.
 
Är hon så trevlig som hon verkar?
Jag får nästan alltid frågor om Linda när jag träffar folk och vi börjar prata om Bonde, Linda hur är hon? Är hon som på TV? Jag måste säga till alla som undrar. Ja, hon är verkligen supertrevlig, vänlig, genuin och lätt att prata med. Hon är, som vi hästmänniskor säger, ett riktigt fullblodsproffs. Efter alla år i olika produktioner, 13 år i Bonde, vet hon precis vad som hon ska prata om, vad tittarna kommer tycka är intressant, hur hon får andra att öppna sig. Hon är riktig, riktigt bra och riktigt genuint trevlig. Hon kommer, gör sitt jobb snabbt och proffsigt, sen åker hon hem igen. När Linda är på plats, då rullar kameran och vi är i inspelning. Jag hade verkligen roligt med Linda, vi bara snackar på och det är nog det som gör att det blir lite ”live” känsla över alla bonde programmen.

Det här gick ju bra
Det hade varit otroligt roliga dagar. Jag blev också väldigt glad över att jag fick beröm för att jag hade så lätt för att vara mig själv framför kameran och att jag snabbt visste vad jag skulle säga. Vissa inslag som teamet hade beräknat skulle ta 2 timmar var vi klara med på 30-40 minuter. Så det blev mycket snack och fika. Och det var jättekul, för alla precis alla i teamet var så trevliga.
 Jag var lycklig, glad och förhoppningsfull. Det här har gått bra. Nu är det bara att vänta på att vi ”bönder” ska presenteras på TV4 . Jag längtade och var otålig av nyfikenhet, undrar hur jag kommer presenteras?  Kommer någon vilja skriva till mig? Och äntligen skulle jag också få se de andra bönderna.
Nästa vecka kommer jag berätta mer om nästa inspelning. Nämligen brev utlämningen.

Glad som en lärka lämnar jag Munkebergs gård och beger mig till Stockholm för att träffa produktionsbolaget Fremantle och TV4. Nu ska det signas kontrakt och jag ska få träffa alla i teamet kring Bonde söker fru, producenter, assistenter, yttersta ansvariga, jurist, psykolog och gudarna vet vilka fler…. Nu börjar resan, jag är laddad.

Singel mingel i Sturegallerian
Jag älskar Stockholm, det känns fortfarande som att komma hem, varje gång jag är på besök känns det som jag aldrig har flyttat därifrån. Denna gång var det extra roligt att komma upp, jag skulle ju också passa på och träffa min vän Ina, vi ses allt för sällan sedan jag flyttat till Skåne. 
Jag kom upp kvällen innan mötet. I väntan på att Ina skulle sluta sitt jobb tog jag en sväng i Sturegallerian. Wow, där var det ”singels night”. Vilket sammanträffande.  Här serverades gratis bubbel och färgglada shottar. Här gällde det att välja rätt färg, för enligt bartendern beskriver shotten du väljer din personlighet. Jag valde röd, sedan grön och gul. Kommer inte riktigt ihåg vad jag fick för bedömning men det blev mycket snack och så var dom ju jättegoda. Det vibrerade verkligen i luften av alla blickar som möttes. Detta ar supekul. Singel minglet avslutades med en fantastisk rolig stand up show med författaren Henrik Fexeus. Temat var så klart dejting, gud vad vi skrattade och kände igen oss i hans beskrivningar. Stockholmsvistelsen hade verkligen börjat bra.

Alla bönder var hemliga
Tidigt nästa morgon hämtade taxin mig på Västmannagatan och vi tog oss snabbt ut till Gärdet och Fremantles lokaler. Som faktiskt ligger i samma hus som jag själv tidigare har jobbat i. Så det kändes lite vant att ta hissen upp.
Jag hade tidigare fått veta att vi inte skulle få träffa de andra bönderna utan tilldelas ett rum där vi skulle sitta hela dagen och alla personer vi skulle träffa fick komma in till oss. Det var nytt för i år.  Vi bönder skulle inte ges möjlighet att börja ha kontakt med varandra eller träffas. Så där och då hade jag ingen aning om vilka de andra bönderna var. Jag fick träffa så många jättetrevliga personer under dagen, alla entusiastiska och peppande. Dom berättade om programmet, inspelningen och vad som skulle hända framöver. Nytt för i år var också att de fyra som inte blev huvudbönderna skulle ha ett liknande upplägg där dom får dejta sina brevskrivare på Siggesta gård istället för hemma på gården.

Snygg man i korridoren
Jag träffade nog 8-10 personer under dagen. Alla poängterade att dom trodde på mig, att dom skulle stötta mig och att detta kommer bli såååå bra, sååå roligt.  Jag blev verkligen peppad. Med juristen gick jag igenom kontraktet, inga konstigheter helt rimligt och normalt. Nu måste jag vara tyst om min civilstatus ända fram till jul och inte berätta för någon hur det egentligen har gått med kärleken.

Mellan alla möten gick jag ut på toa, jag kikade mig lite extra omkring för att se om jag såg några av de andra bönderna, jag visste att det var tre till där samma dag och att de satt i andra rum på kontoret. Jag var verkligen nyfiken på vilka de andra var.
Jag drog mig bort mot toaletterna och just då kommer det ut en kille från en av toaletterna.  Våra blickar möttes, hej, hej. OMG han är skit snygg. En skiiit snygg man, mitt hjärta hoppade till, tänk om han är en av de andra bönderna? han är ju en riktig Marie kille. Såg bra ut, välklädd (skit snygga skor, varför ser jag alltid det?) hade en naturlig pondus och självsäkerhet. Om han är en av de andra....? Ja då kan det här sluta hur som helst. Fattar att vi inte fick ses innan. Detta är ju riktigt spännande.

Män i din ålder skriver inte brev
Många hade under dagen prata med mig om att det är en chansning att ha med en 50+ kvinna i programmet. Varför?  Jo för män i den åldern skriver inte brev. Tjejer skriver mycket mer brev, det är liksom naturligt, även yngre killar är mer vana vid sociala medier och det känns lätt att bara ”dra iväg” ett mail.  Med lite äldre män är det svårare. En riktig utmaning. Produktionens erfarenhet var att de kommer bli svårt. Du kan få 10 brev och du kan få 100 men förvänta dig inte att du ska få en låda fylld med brev. Det kan bli tufft. Men vi ska göra allt för att marknadsföra dig och så hoppas vi på att det finns lite modiga män där ute som vågar ta chansen att dejta dig. I all glädje fick jag allt en stor klump i magen. Detta hade jag inte alls tänkt på. De män jag känner är inte alls så. Det lät som om det kommer bli ett problem. Jag fattar. Här måste jag nog själv också vara aktiv.

Jag gick igenom nålsögat
Dagen gick och nu skulle jag bli grillad av psykologen, inget jag oroade mig för, jag känner mig aldrig obekväm i nya möten även om jag visste att jag skulle bli bedömd. Var jag lämplig, skulle jag palla trycket?
Sitter där i rummet och väntar, dricker lite kaffe, äter lite frukt.  Ja för de goda bullarna var inte att tänka på. Nu gäller det att hålla vikten om man ska dejta och synas på TV.
Handtaget trycks ner, dörren öppnas och ett huvud sticker in. Jag reser mig upp för att hälsa. Åh nej, det är han. Den snygga mannan i korridoren. Fan också, så han är psykologen. Och ring på fingret hade han väl säkert också. Där sprack det. Och det var väl kanske tur det! För annars hade det kanske inte blivet någon medverkan i Bonde söker fru för min del. Snygg var han i allafall, jäkligt trevlig och jag blev godkänd...
Dagen var slut. Fylld av förväntan och med kontraktet under armen beger jag mig hem mot Munkeberg igen. Jag längtade redan till att inspelningarna skulle börja.

Yes, detta var ju som en dröm, kanske för bra för att vara sant?  Fremantle, produktionsbolaget ville träffa mig för medverkan i Bonde söker fru.
Detta var ju verkligen en bit på vägen till kärleken. Jag var så glad, så upprymd, så förväntansfull. Äntligen händer det något.
 
Inte det liv jag vill ha
Jag behövde lite spänning i livet, det behövde hända något nytt.  Jag var uttråkad.  Så jäkla uttråkad av att de bara var samma sak dag efter dag. Vakna, kaffe, ut med hästarna, mocka, rida, äta och så in med hästarna igen, laga middag, nattfodra, sova.  Dagarna såg lika dana ut, måndag som söndag, onsdag som lördag. Var de så här mitt liv skulle se ut? Nej, nu behövde det veklingen hända något kul.

Jag har tidigare haft ett mycket roligt, aktiv och varierande liv, stort ungänge, middagar, mycket resor, träningar och tävlingar. Alltid hände det något. Men i mitt nya liv fanns det inte utrymme för nöje och umgänge. Allt gick ut på att få verksamheten och gården att rulla. Vad var tristast? Jag kom fram till att det var att inte ha någon att dela mitt liv med. Jag måste ändra på något, så nä inte ensam en enda jäkla vinter till, jag hade bestämt mig.

Mailade till Bonde söker fru
Bara tanken på att vara med i Bonde söker fru och därigenom får chansen att träffa mannan med sort M, mannen att dela livet med, gjorde att det pirrade i hela kroppen. Glädje, förväntan och spänning. Tänk att få bjuda hem fem snygga män till gården, hem till mig….Shit yes, detta måste jag bara göra, desto mer jag tänkte på det desto mer rätt kändes det.
Men då är det ju bara en liten detalj som kvarstår, vill verkligen TV4 ha med en 55-årig kvinna i programmet? Jag chansade, drog i väg ett mail med lite bilder. En timme senare ringde produktionsbolaget dom var intresserade. Kunde jag spela in en lite videopresentation av mig själv? Självklart, fixade håret och satte på lite smink och så upp med mobilen på kakelugnen. Nytt samtal, dom var fortsatt intresserade. Yes. Kunde dom få komma och hälsa på mig och spela in lite på gården.

Drömmen gick i kras
Allt gick i en rasande fart, nytt samtal  -”vi vill presentera dig för TV4”, du är en av 12. Alla som vi presenterar kommer tyvärr inte att komma med i programmet. Vi tror på dig, du passar kanon bra i programmet. Vi ringer dig direkt efter vårt möte med TV4 på onsdag.
Oj vad jag väntade på det samtalet, hoppades, höll tummarna och var nervös. Men ingen ringde den onsdagen. Jag fattade direkt att jag inte var aktuell. Dom utvalda kontaktas alltid först, sedan avvaktar man om någon tackar nej, då blir ”reserverna” uppringda. Så gjorde vi alltid när jag jobbade med rekrytering, så är det säkert i denna branschen också tänkte jag. På fredagen fick jag veta att jag inte var en av de utvalda. Men om jag var intresserad så ville produktionsbolaget presentera mig igen nästa år   -”för du ska bara vara med så är det, vi tror på dig”  TV4 vågade inte satsa på dig men det gör vi.

Jag ger aldrig upp
Luften gick totalt ur mig, jag blev riktigt ledsen. Jag hade ju hoppats finna kärleken genom Sveriges största dejtning kanal, TV4s mest folkkära program. OK, då blir det väl till att vara ensam en ”jäkla vinter”  till.  Men nästa år då ska jag vara med. Det är bara att komma igen, inte ge upp, kämpa vidare. Och det gjorde jag.  I år vågade TV4 satsa på mig. Jag blev en av de åtta utvalda bönderna. Jag är så tacksam för alla som trodde på mig och att jag fick denna chans.  Det jag inte visste då var att åtta skulle bli fyra + fyra och att det skulle blir två olika ”Bonde” program.

Alla jag träffar tycker så klart det är jättekul och modigt av mig att vara med i Bonde söker fru - kärlek åt alla. Modigt? det har jag faktiskt inte tänkt på själv. Är det modigt att vara med i Bonde söker fru? Ja det kanske det är...men för mig var det mest en spännande utmaning i att finna kärleken.
Jag får också ofta höra  - "du är så jäkla bra, du borde jobba på TV". Ja det håller jag nog med om, att jobba med TV alltså.
Det har verkligen varit jättekul att spela in programmet, jag gillar miljön, stämningen och är helt obehindrad av kameror, intervjuer och möten. Så ja, det hade varit kul att jobba med TV. Det gör jag gärna igen, hade varit roligt att göra ett hästigt program.

Men måste man verkligen vara med i Sveriges största dejting program för att hitta kärleken?

För mig växte iden långsamt fram, när jag blev ensam här på min gård för 5 år sedan trodde jag nog inte at det skulle vara så svårt att hitta en ny livspartner. Det kanske det inte är heller. Men man måste vara redo själv. Alla sa, det tar ett år sen är du på banan igen, pigg och gla.... det gick ett år och det gick två år och det gick ytterligare ett år till. Efter tre år började jag kunna vakna upp på morgonen och känna igen mig själv. Det första året har jag bara svaga minnen av. Men jäklar vad jag kämpade, jag ville behålla gården, jag ville få min verksamhet att rulla på, jag ville rida och utbilda hästar. Det var tufft, jag mådde skit. 

Men så en kväll när jag satt jag där i soffan och tittade på Bonde söker fru hände något. Det var det året som Sigrid Bergåkra var med, hon var så himla bra, snygg och framgångsrik, och när jag hör henne säger -"inte ensam en jäkla vinter till" då vaknade jag till. Nä just det, inte ensam en jäkla vinter till.
En god vän hade länge velat anmäla mig till Bonde söker fru men jag hade inte nappat på förslaget. Men nu kände jag, kan Sigrid så kan jag.....