Bonde Söker fru - en andra chans

Yes, detta var ju som en dröm, kanske för bra för att vara sant?  Fremantle, produktionsbolaget ville träffa mig för medverkan i Bonde söker fru.
Detta var ju verkligen en bit på vägen till kärleken. Jag var så glad, så upprymd, så förväntansfull. Äntligen händer det något.
 
Inte det liv jag vill ha
Jag behövde lite spänning i livet, det behövde hända något nytt.  Jag var uttråkad.  Så jäkla uttråkad av att de bara var samma sak dag efter dag. Vakna, kaffe, ut med hästarna, mocka, rida, äta och så in med hästarna igen, laga middag, nattfodra, sova.  Dagarna såg lika dana ut, måndag som söndag, onsdag som lördag. Var de så här mitt liv skulle se ut? Nej, nu behövde det veklingen hända något kul.

Jag har tidigare haft ett mycket roligt, aktiv och varierande liv, stort ungänge, middagar, mycket resor, träningar och tävlingar. Alltid hände det något. Men i mitt nya liv fanns det inte utrymme för nöje och umgänge. Allt gick ut på att få verksamheten och gården att rulla. Vad var tristast? Jag kom fram till att det var att inte ha någon att dela mitt liv med. Jag måste ändra på något, så nä inte ensam en enda jäkla vinter till, jag hade bestämt mig.

Mailade till Bonde söker fru
Bara tanken på att vara med i Bonde söker fru och därigenom får chansen att träffa mannan med sort M, mannen att dela livet med, gjorde att det pirrade i hela kroppen. Glädje, förväntan och spänning. Tänk att få bjuda hem fem snygga män till gården, hem till mig….Shit yes, detta måste jag bara göra, desto mer jag tänkte på det desto mer rätt kändes det.
Men då är det ju bara en liten detalj som kvarstår, vill verkligen TV4 ha med en 55-årig kvinna i programmet? Jag chansade, drog i väg ett mail med lite bilder. En timme senare ringde produktionsbolaget dom var intresserade. Kunde jag spela in en lite videopresentation av mig själv? Självklart, fixade håret och satte på lite smink och så upp med mobilen på kakelugnen. Nytt samtal, dom var fortsatt intresserade. Yes. Kunde dom få komma och hälsa på mig och spela in lite på gården.

Drömmen gick i kras
Allt gick i en rasande fart, nytt samtal  -”vi vill presentera dig för TV4”, du är en av 12. Alla som vi presenterar kommer tyvärr inte att komma med i programmet. Vi tror på dig, du passar kanon bra i programmet. Vi ringer dig direkt efter vårt möte med TV4 på onsdag.
Oj vad jag väntade på det samtalet, hoppades, höll tummarna och var nervös. Men ingen ringde den onsdagen. Jag fattade direkt att jag inte var aktuell. Dom utvalda kontaktas alltid först, sedan avvaktar man om någon tackar nej, då blir ”reserverna” uppringda. Så gjorde vi alltid när jag jobbade med rekrytering, så är det säkert i denna branschen också tänkte jag. På fredagen fick jag veta att jag inte var en av de utvalda. Men om jag var intresserad så ville produktionsbolaget presentera mig igen nästa år   -”för du ska bara vara med så är det, vi tror på dig”  TV4 vågade inte satsa på dig men det gör vi.

Jag ger aldrig upp
Luften gick totalt ur mig, jag blev riktigt ledsen. Jag hade ju hoppats finna kärleken genom Sveriges största dejtning kanal, TV4s mest folkkära program. OK, då blir det väl till att vara ensam en ”jäkla vinter”  till.  Men nästa år då ska jag vara med. Det är bara att komma igen, inte ge upp, kämpa vidare. Och det gjorde jag.  I år vågade TV4 satsa på mig. Jag blev en av de åtta utvalda bönderna. Jag är så tacksam för alla som trodde på mig och att jag fick denna chans.  Det jag inte visste då var att åtta skulle bli fyra + fyra och att det skulle blir två olika ”Bonde” program.